Axel Eriksson försvarade framgångsrikt sin avhandling
Den 5 december försvarade Axel Eriksson framgångsrikt sin doktorsavhandling ”Mechanisms Behind Acceptance of Environmental Impacts from Tourism Events”, och kan nu titulera sig doktor i turismvetenskap. Här berättar han om sin tid som doktorand och planerna framåt.
Stort grattis Axel! Hur känns det att din avhandling är klar nu, efter år av hårt arbete?
Tack, det är en otrolig känsla att få vara klar! Det finns mycket jag har velat säga under de här åren och så klart finns det mer att prata om och utforska, men det är ändå skönt att vara klar – inte minst när opponenten och betygskommittén var nöjda. Mina handledare har ungefär sagt att ju närmare målet man är, desto mer lika blir artiklarna, eftersom man har tänkt klart. Det stämmer, jag har fått tänka klart på ett ämne. Det är otroligt roligt!
Vad handlar din avhandling om?
Min avhandling handlar om acceptans av avtryck i naturen från turismprodukter. Jag har speciellt tittat på evenemang som går i naturen där man själv är aktiv, som exempelvis trailmaraton eller orientering, men som också ger stora och synliga avtryck på marken.
Även om det finns många som kan anses vara negativa till turismen och dess avtryck finns det också många som accepterar evenemangen, även om de ger stora skador. Min avhandling går på djupet för att förstå vad som bygger denna acceptans, och där har jag tittat på olika aktörer kring evenemang, så som lokalt boende, organisatörer, myndigheter och deltagarna själva.
Varför valde du att studera just det?
Det enkla svaret är för att jag ansökte om den här tjänsten som utlystes av Mistra Sport & Outdoors. Jag visste ganska lite om vad jag sökte mig in på, och två teman i programmet var ”Hållbar användning av mark och vatten” och ”Hållbara evenemang”, vilket är två ämnen jag inte hade sysslat med tidigare.
Jag var intresserad av hållbarhet och när jag började läsa litteraturen tyckte jag mig läsa att alla accepterade evenemangen i naturen, och jag gick in för att motbevisa det. När jag kom ut på fältet letade jag efter negativa tankar om evenemangen, men de var svåra att hitta. Då kom jag att tänka på att vi inte förstår varför alla dessa aktörer verkar acceptera evenemangen, så på den banan kom jag in på det. Det ena leder till det andra och det är det som är så roligt inom forskningen!
Vilka speciella minnen tar du med dig från din tid som doktorand?
Flera minnen! Jag började som doktorand under en lugnare del av covid-tiden och den tiden känns så längesedan redan. När viruset började spridas satt jag till slut ensam på kontoret medan alla andra jobbade hemma. Jag hade precis flyttat och kände inte många i Östersund då. Länge tänkte jag att det hade varit kul att träffa många fler, och det blev det till slut ändring på efter covid.
Jag tar också med mig att jag har fått varit med om mycket och sett så många fina platser. Jag fick till exempel frågan av Peter Fredman om jag ville åka till Vallon-Pont-d'Arc där vi fick prata med alla möjliga aktörer inom utomhussport. Det är otroligt imponerade vad alla dessa europiska länder gör för att få folk ut i naturen och hur man jobbar med att bygga hållbarhet! Tack vare Mistra Sport & Outdoors har jag träffat så många intressanta personer!
Ett sista minne som jag också skriver om i min avhandling var när jag blev ’lurad’ upp till nära toppen av Ottfjäll. Där fick jag en helt underbar (myggfri) dag att bygga spång, och det ändrade mitt sätt att se min avhandling!
Hur ser dina planer ut framåt?
Jag har fått ett stipendium där jag får möjlighet att komma till Japan i fem månader och göra en fältundersökning för mitt andra passionsprojekt inom forskning, digitala nomader. När jag skrev min masteruppsats ville jag skriva om livsstilsmigration, det vill säga personer som flyttar utomlands för att få ett annat liv än i Sverige. Då upptäckte jag digitala nomader som fenomen, det vill säga de som jobbar och reser som livsstil, men det var inte mycket skrivet om det då. Nu har det skrivits desto mer, och jag vill titta på hur digitala nomader interagerar med lokalbefolkningen och para ihop det med det som jag sett hända i Jämtland, där många verkar komma och arbeta på det här sättet. Jag hoppas med fältundersökningen i Japan att kunna sätta det i flera kontexter.
Det här stipendiet kom upp förra våren och jag fick det nu. Men jag har inte lagt skorna på hyllan när det gäller evenemang. Det arbetet fortsätter senare när jag fått tänka på annat en stund.